Ok, såhär är det....

Du var det första jag tänkte på när jag vaknat.
 
Kollade telefonen. Inget meddelande. Inget missat samtal.
 
Tänkte, ska jag skicka ett meddelande eller ringa. Nej, jag vill inte vara för på.
 
Vill du höra från mig eller vill du vara i fred?
 
Du har styrt vår kontakt från början och gör det fortfarande. Det känns ibland som jag får smulorna. Det lilla som blir kvar av din tid.
Jag kan inte klandra dej, du sa som det var från första stund.
 
Jag måste berätta för dej hur jag känner. Det har jag aldrig gjort. Jag har hintat och önskat en reaktion. Du reagerade inte.
 
Vi har varandra, jag vet. Vi är vänner. Jag vill bara sluta tänka att det här är sista gången jag lämnar ditt hem. Så har jag alltid tänkt. Från första stunden.
 
Jag vill inte skrämma dej. Jag vill bara att du ska veta att jag tycker om dej. Att du är värd det allra bästa. Att du är värd att vara lycklig. Att du är värd att ha det bra. Att du är värdefull för mej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0